Take it or leave it

Jag har vänt på dygnet. Lägger mig sent, går upp sent. Halva dan försvinner i ett nafs. Jag måste skärpa mig. Det här går inte. Samtidigt känns det som att jag ändå inte har nåt vettigt att gå upp till. Dagarna bara flyter på helt meningslöst. Nåt måste hända. Annars kan jag lika gärna sova bort hela dagarna och inte bara förmiddagarna.

"Det blir vad man gör det till."
"Du får ju se till att hitta på nåt."


Jag verkligen hatar dom kommentarerna. Visst, dom stämmer, ibland,  men det är fan lättare sagt än gjort oftast. Så sluta säg dom till mig är ni snälla. Ni vet inte vad ni pratar om. Ni vet inte hur jag känner det. Jag försöker faktiskt hitta på saker, men det är inte så värst kul att göra allt själv. Ingen verkar fatta hur det är. 

Ibland önskar jag att jag vore värsta partyprinsessan. För så fort man säger att man knappt aldrig är ute och festar, så verkar det som att man får värsta tråkstämpeln på sig. Samma sak om man är på en fest och inte har en flaska eller ett glas i handen hela tiden (ändå har man fått i sig 4 cider och några shotar). Då tror folk att man är helnykterist (dock inget fel med att vara det) vilket betyder tråkig. Alltid nån jävla kommentar får man. Jag blir så trött på sånt.

Jag vill tycka att det är kul att gå ut, att det är kul att dansa. Men jag tycker inte det. Så är det bara. Ett glas ute på en krog där man kan sitta och prata med varandra med musik i bakgrunden. Absolut. Men dunka, dunka på en nattklubb, där alla är mer eller mindre aspackade, där man inte ens hör varanda fast man skriker det högsta man kan, där man knuffas runt som en flipperkula på dansgolvet. Nej. Jag ser inte det roliga i det. Har aldrig gillat det och kommer förmodligen aldrig att göra det heller.

Jag är inte den röjiga och högljuda typen. Om man är tråkig bara för det, så får jag väl vara tråkig.

Jag har alltid fått höra att jag är för tystlåten av mig. Ändå sedan jag började skolan och då framförallt från lärare. Dom tänkte inte på att det kanske var klassen som fick mig att bli sån. Så fort man öppnade munnen fick man nån idiotisk kommentar från killarna. De tystlåtna får inte en chans att komma till tals. Är det så konstigt att man håller käften tillslut?

Jag har försökt att ändra mig, men det är inte det lättaste. Fast många verkar tro det konstigt nog. Det gör mig så irriterad. Att de tror att det bara är att ändra sig, att ändra sin personlighet. Försök själv och du märker att det inte är så lätt.

"Du måste bli modigare."

Den kommentaren har jag fått höra en hel del. Jag har fan gjort saker som många andra inte skulle våga. Visst, jag borde våga ta för mig mer ibland, men feg är jag inte. Försiktig, visst. Blyg, ja. Men feg, nej.

Jag önskar många gånger att jag vore annorlunda. Att jag vore någon annan. Men jag är den jag är. Take it or leave it.

Bara så ni vet.
Kommentarer
Postat av: Fidde

Hej på dig, nu är jag inne o läser här igen :P
Jag förstår precis vad du menar!
Jag själv kommer ofta in i såna perioder då jag bara sover bort dagarna, sitter och får höra "men lägg dig i tid då och gör nåt på dagen!" så är det ju inte så enkelt!
Om jag får fortsätta kommentera på texten; bara för att du inte är "partyprinsessan" så är du allt annat än tråkig, det är iaf min uppfattning :P visst jag känner bara dig över MSN men du tillhör ändå kategorin "folk som man kan prata vettiga
saker med" :)
Hoppas iaf att du får en
bra dag! Nu ska jag snart tillbaks till jobbet :(
Blev visst lite längre inlägg än jag tänkt, hoppas du inte har nåt emot min spam i din blogg hehe.. :)

2007-07-10 @ 14:55:37
Postat av: Elin

Tack :)


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback