Nu har jag precis suttit och snyftat till The perfect man, en film med Hilary Duff. Den var inte ens sorglig, bara gullig. Snacka om att vara känslosam. Jag kan snart inte med att se på film med någon. Tårarna kommer ju för ingenting. =/ Värsta lipsillen, haha.
Men visst vore det underbart om livet kunde vara som i filmerna någongång? Att något kunde sluta lyckligt. Att man kunde få känna sig lycklig. Det skulle iaf jag tycka...