Sitter här, omvirad i mitt täcke, med radion på i bakgrunden. "I'll be searching for the special one", sjunger han. Jag behöver inte leta längre. Jag har hittat honom. I morgon åker jag till pojken min. Det är första gången jag kan kalla någon för pojkvän. Det är första gången jag kan säga "det här är min pojkvän". Det känns bra. Riktigt bra. 

Med dig kan jag vara mig själv. Det kände jag redan när vi satt där på bussen till Stockholm. Det är inte ofta man får den känslan så fort. Inte jag iaf. Du får mig att må bra. Du får mig att le.

Thomas, jag tycker om dig så mycket!