Vår granne (65+) kom hem i helgen efter behandling och operation av en hjärntumör stor som ett ägg (!). Inte ens läkarna fattade hur han kunde leva. Mamma och pappa pratade lite med honom i helgen, så där som grannar gör när de träffas på utanför husen. Han var hemma själv, men någon kom och besökte honom några gånger om dagen så att han tog sin medicin och så.

Igår kväll, när vi skulle äta, ramlade han ihop på gatan utanför sitt hus. Som tur var såg ett annat grannpar det. Andra grannar kom också till undsättning, inklusive mamma och pappa. En kille/man gjorde hjärt- lungräddning, vilket antagligen räddade hans liv. Han krampade också och mamma trodde att han kanske hade fått ett epileptiskt anfall. Hon satt och strök honom över håret. och pratade lugnande, men han kände inte igen henne. Jag och Thomas stod i trädgården och följde vad som hände. Hade ingen lust att gå ner dit till allt folk. Efter ett tag hörde vi tillslut sirenera och räddningstjänsten dök upp. Efter ytterligare en stund kom ambulansen, som var tvungen att åka ändå från Borås efter som den här inne i stan var ute på vift. Pappa ringde ena sonen och berättade vad som hänt och fick även nycklar att gå in i huset så inte spisen var på eller liknande. Hur det har gått med honom vet vi inte. Det verkade dystert. Det blev inte många timmars sömn för mamma i natt.

Tänk om det hänt inomhus. Då hade ingen märkt något och han hade garanterat inte levt. Hemskt. =/

Måste jag säga att det inte blev någon njutning av grillningen. Det stod på bordet och kallnade.