Sverige förlorade precis OS-finalen mot Frankrike med 22-21. Ett ynkapynka skitmål! Det är någon förbannelse över Sverige och OS-finaler. Det måste det vara. 1992, 1996 och 2000 hände samma sak. Silver. Sedan dess har de inte varit i närheten av någon final förrän nu. Men det är inget att gråta över. Ingen trodde att de skulle ta sig så långt och ett silver känns nästan som ett guld just nu. Och det känns riktigt fint.

 

Nu är OS över. I morgon väntar det riktiga tv-livet igen. Och jag har fortfarande semester. En hel vecka till. Måste jag ens säga att det känns helt underbart?