Thomas nycklar har varit borta sen i måndags kväll. När han kom hem efter jobbet hittade han dem inte. Efter att ha kollat igenom säkerhetskamerorna på hans jobb kunde han lokalisera dem till kvart i sju. Så på kvarten det var kvar tills han slutade måste de försvunnit. Alla jobbarkompisarna har varit inblandade i letandet. Mamma och pappa har letat. Jag har letat. Jag var till och med på hans jobb idag och tittade under och i hyllorna utan resultat. Kunderna måste undrat vad jag var för någon knäppis. :P Jag har frågat honom flera gånger om han kollat i genom jacka och byxor ordentligt. Jajemen, har jag fått som svar. Nyss fick jag för mig att ändå ta mig en titt i snickarbyxorna och vad hittade jag nästan direkt. NYCKLARNA! I fel ficka, under tumstocken. *skratt* Thomas min var värd allt. Tror ni han kommer att retas för det här på jobbet framöver? ;) Men vilken lättnad som föll från båda våra hjärtan. :)

Och som om inte detta vore nog. I början av februari var Thomas iväg på "studiebesök" med jobbet och hade med sig min kamera. När han kom hem fattades mitt extrabatteri. Jag var lagom glad kan jag säga. Han ringde till killen som han åkte med om han kunde kolla sin bil, men han hittade inget. Idag kom snubben in på Thomas jobb och berättade att bilen varit på service och att han samtidigt bad dem att städa bilen invändigt. Och vad hade han med sig? BATTERIET! Vad är oddset för det? Nu håller jag på att ladda det för att se om det fortfarande fungerar.

Borde vi köpt oss en lott idag också kanske?