Tänk vad påskafton har ändrats sen jag var liten. Då firades dagen alltid hemma hos mamma och pappa med deras vänner och deras barn. Vi åt mat och hade trevligt. Varje år hade en hög med ris samlats ihop på åkern för att på påskaftons kväll tändas. Bensinen åkte fram, vattendunkar ställdes ut och högen började brinna. Grannen och pappa höll i det hela, senare bara pappa. Folk från hela kvarteret slöt upp och det smälldes smällare och sköts raketer. Det var större än nyår. Det var häftigt. Stort. Dagen efter letade jag och Andreas efter de sönderskjutna raketerna för att städa upp medan glöden fortfarande pyrde i den lilla askhögen.