Dagen vi aldrig glömmer...
Carina Bergfeldt, Aftonbladet, vann idag Stora journalistpriset i kategorin "Årets berättare". Jag har precis suttit och läst hennes prisade reportage "Dagen vi aldrig glömmer - Massakern på Utöya." Hemskt, berörande och ofattbart. Man får tårar i ögonen.
Tidigare idag läste jag att Anders Bering Breivik skrivit ett 27 sidor långt klagobrev om vad han är missnöjd med i fängelset. Bland annat skrev han att hans gummipenna var ”ergonomiskt missformad och orsakade smärtor i handen efter kort tids användande”. Han har nu fått en kulspetspenna istället samt en bokylla och en låda att ha sina kläder i. Min fråga blir då: har den människan rätt att ställa några krav? Knappast. Ingen borde ens bry sig om att uppfylla ens en liten önskan från den mannen.
Samtidigt läser man om Sveridedemokraternas "kris" efter skandalfilmerna och att de nu ger ut en islamkritisk tidning. Hur det nu går ihop med deras så kallade nolltollerans mot rasism och extremism. De menar att Islam är vårt största hot. Allvarligt talat? Jimmie Åkesson skrev ”I vårt parti finns inget utrymme för extremister, rasister, rättshaverister eller andra med ett personligt behov av politiska eller privata utsvävningar”. Eller hur... Det är skrämmande att de lyckats bli ett så stort parti i Sverige.
Det är mycket jag inte förstår mig på, framför allt den där fientligheten. Var kommer den ifrån?
Kommentarer
Postat av: Birgitta
Läste också Carina Bergfelts reportage. Hon är duktig.
Man kan tycka att Breivik kan sitta där han sitter, utan pennor och med vatten och bröd. Men som nån sa under rättegången: han är faktiskt människa. De har i alla fall tagit ifrån honom datorn. Det gjordes i somras. Jag läste delar av hans inlaga i norsk press och det var hejdlösa klagomål. Jag tog mig för pannan. Men han har ju rätt att yttra sig, men jag tror ingen tog så mycket notis om hans klagomål.
Kram
Trackback