Har precis varit ute på en långpromenad med Ottilia och Iggi (deras hund). Det lilla pälsbeklädda (o)djuret fick naturligtvis för sig att skita på gräsplätten mellan gångvägen och vägen bara för att Ottilia inte hade med sig nån bajspåse. Så diskret som möjligt försökte hon (Ottilia) att förflytta korvarna från nedslagsplatsen till skogen på andra sidan gångvägen med hjälp av pinnar. Hon lyckades rätt bra. Tror spåren är så gott som undanröjda.

Nu sitter jag och smuttar på mitt rosévin som jag fick av moster i examenspresent tillsammans med ett picknick-kit bestående av vinet då förstås, 2 vinglas (i plast), en öppnare och 2 tygservetter. Allt i en praktisk liten väska.

Det tog ett tag innan jag fick upp korken, men efter lite trixande gled den upp så fint. Kan ju inte påstå att det är så jättegott, men vad tusan, jag ska ha i mig det. Har ändå inget bättre för mig i kväll. Jag vet inte vad jag ska äta. Jag vet inte vad jag ska göra. Allt är med andra ord som vanligt. Sorgligt, men sant.

Så skål på er!