Om han finns...

Han, som får mig att le.
Han, som tröstar när tårarna kommer.
Han, som får mig på bra humör.
Han, som menar det han säger.
Han, som inte sviker.
Han, som gör att jag inte känner mig ensam.
Han, som vill hålla min hand.
Han, som får mitt hjärta att slå ett extra slag.
Han, som får mig att känna det där extra pirret i magen.
Han, som älskar mig för den jag är.

Om han finns...

Vågar jag lita på honom?
Vågar jag släppa alla spärrar?
Vågar jag ta steget fullt ut?
Vågar jag...?

Vill inte bli sårad igen. Orkar inte. 
Kanske tänker jag för mycket. Eller inte kanske. Jag TÄNKER för mycket.
Massor av tankar som flyter runt i huvudet hela tiden. Tankar som är svåra att få bort. Tankar som är svåra att tala om.
Måste sluta tänka så mycket...