Det var ett höstigt Sverige som välkomnade oss hem. Men det gör inget, hösten kan vara riktigt mysig. Det som inte varit riktigt så mysigt är mina sovtimmar. Jag är som ett vandrande lik. Först var det den dryga resan hem. Vi åkte från San Diego strax efter 8.00 på morgonen (torsdag). Ca 2 ½ timme senare var vi framme i Los Angeles. Där blev det 5 timmars väntan på flyget, sen 10 timmer på flyget, ytterligare 5 timmars väntan i London för att sedan flyga 2 timmar till Landvetter. Jag sov kanske max 2 timmar på hela resan. Thomas kanske 1 timme. Vi var hemma i lägenheten vid 20.00 i fredags, gick och lade oss vid 22 och sov ända till 15.00 i lördags. Helt sjukt. Jag vaknade till två gånger och slängde i lite tvätt, det var ju snabbt avklarat. Men efter den dundersovningen har det varit kört. Igår natt sov vi inte många minuter, höll oss vakna hela dagen för att kunna sova i natt. Thomas lyckades, jag däremot sov två timmar, vaknade och kunde omöjligt somna om. Efter tre timmar gick jag ut och lade mig i soffan och efter ytterligare en tid måste jag i alla fall slumrat till eftersom Thomas väckte mig när han gick upp.

Snälla, låt mig sova i natt! Annars vet jag inte hur jag ska orka med morgondagen. Jobb väntar igen.

(Thomas på Heathrow ↓)